Justify

Efter att bara titta, analysera och bli lite halvt road. Alkohol kan göra en till mycket, men framför allt en annan människa som du kanske vill vara. Mer framåt, att du kanske vågar prata och va glad och lycklig för en stund. Tills du vaknar upp dagen efter och är så bakfull att du knappt kan röra ett finger för att den brutala huvudvärken övertar allt, du lovar dig själv att du inte ska dricka något mer. Men nästa vecka sitter man ändå där med vännerna och tar en öl och har trevligt.

Satt på en förfest igår och var den enda som var nykter, och det är lika tråkigt som det låter. Ser dock rätt kul ut när man ser människor bli mer och mer runda under fötterna. Får en och tänka om man själv är likadan? Antar att man är det men vill inte riktigt erkänna det. Man dricker tills man stupar, det är som att det inte finns något slut.

Behöver vi verkligen alkohol för att socialisera på helgerna? Eller dricker vi bara för att glömma vecka vi har varit med om, bara släppa det och koncentrera sig på att bara på att umgås med vänner. Känns ändå som man kan klassa alkoholen som en vän, för min del är det väl för att jag är blyg, och med alkohol i kroppen blir man störst, bäst och vackrast. Det är väl många som kan ha den som vän för många olika orsaker, och det är väl inget fel på det?

Peace out

Martin