No remorse

Tror att nästan alla har upplevt en känsla av otillräcklighet, det kan vara i alla former från ett svar till en känsla. För mig är det båda av alternativen, att en person inte kan vara klar och ärlig och inte vågar säger vad den tycker och känner kan vara ytterst påfrestande.

Att inte få ett svar, gå ner sig ännu längre och känna sig så dålig. Tänka tankar som att man är värdelös och att man inte räcker till kanske inte är det roligaste som finns. När man frågar saker och får svaret. ”Jag vet inte”, vad är det som gör att vi skyddar oss själva till det yttersta och inte vågar säga hur det är eller dylikt?

Jag antar att jag aldrig kommer få ett svar som jag kan acceptera, och om jag får ett svar kommer det va lika dåligt som ”jag vet inte”. Känns så sjukt frustrerande att man inte bara kan få det lilla för att lägga allt på hyllan och gå vidare. Känns som att jag inte kan gå vidare utan ett svar, är som en repa på en cd-skiva som bara står och spelar samma låt hela tiden. Antar också att alla har sina egna idéer och vägar att lösa sitt eget dilemma. Men detta är lite av mitt.

Peace out

Martin