No trivial

Hemma nu igen från min syster känner mig lite bättre, kanske för allt sällskap man har haft med syster, hennes sambo samt två syster söner. Hjälp till så mycket jag kan med att hämta barn och sysselsatt mig själv hela tiden för att glömma, slippa tänka och att fly min egen verklighet. Men nu när jag är hemma igen känner jag mig helt tom, det är väl för att jag är så pass social och alltid behöver människor i min egen omgivning. Är jag verkligen så sällskapssjuk? Är jag verkligen så pass beroende av andra personer som är runt mig? Kan jag inte bara vara ensam och bara koppla av?

Svaret är väl ganska självklart nu. Jag kan inte klara mig utan dom och det är kanske det som har tärt på mig mest när det tog slut med tjejen, att inte längre känna den närheten och tryggheten av att man vet att när man kommer hem så är det någon som väntar på en, mötas av ett varmt välkomnade, ett vackert leende och bara känna äntligen har jag kommit hem.

Är en relation så fattig att det bara innehåller trygghet och en viss närhet till en annan person? Det låter så lite på papper men är så mycket i verkligheten man måste uppleva det för att förstå vad allt handlar om. Förtroende och våga tro en annan person, denna person måste vara bättre än sin bästa vän och bara det är jätte svårt att uppnå. Vågar ni tro att den ni håller kär är bättre än din bästa vän?

Peace out

Martin